Här har ni mig!

Nämen hej på er! Jag tänkte kludda ner lite text. Har ju hänt en hel del sen sist jag skrev, så det får bli en liten sammanställning. Jag har ju insett givetvis att jag inte kommer vinna nån bloggtävling med mina sporadiska inlägg. Det blir lätt lite pretantiöst när man väl skriver, annars kan man ju uppdatera varje timme och skriva: nu har vi ätit, nu har jag cyklat, nu har hunden varit ute osv osv men jag är inne på nätet så sällan nu för tiden öht så det går ju inte lixom! Men ni får helt acceptera att detta är en lite annorlunda blogg, där innehavaren skriver när hon har tid, lust och inspriation.

Helgen har gått i "nu ska vi ha kvalitets-familje-tid"-ens tecken. Iaf söndagen. På lördagen var min man tvungen att vattna betong. Ja ni hörde rätt. Det var så varmt att hans nygjorda betonggrund på finaste bymarken behövde vatten sisådär varannan timme för att inte brinna för fort och torka igen alldeles. Jag och Isac stod jämte i den parkliknande trädgården och hejjade på. Sen åkte vi till tehult en sväng och grillade korv och solade lite. Isac lekte med en nyvunnen vän. Sen var det tillbaka och vattna igen då. Kvällen var lugn. Jag fick diverse erbjudanden om att gå ut och förlusta mig, men jag hade ingen lust. Söndagen var den underbaraste dagen på länge.Patrik lade plast på sin betong så vi kunde vara i tenhult länge. Vi klippte gräs och annan nytta, men innan gräsklippningen påbörjades gjorde ett fynd av en förvånad Patrik. Han skakade av gräsklipparen och såg smått chockad ut. Ut föll (trodde jag iaf) tre små bäbisar av okänd djursort. De såg ut som tre små nyfödda saker. Jag vågade knappt titta. Patrik visste ej vad det var, men det liknade en grävling eller mullvad av nåt slag som ilade iväg i panik. Vi vet inte om mamma underjordsdjur kom tillbaka sen för att ta hand om sina tre små liv. :-( Men vi får hoppas det. Annars låg de ju bara där på den lilla isoleringsbiten och dog lixom...Annars var det väl ett katt som blev glad åt tre små godisbitar alternativt adoptivdjur...man vet aldrig! Konstigare saker har skett. Jamen varför var dagen så underbar då? Hehe bara tog stopp där vid de oidentifierade små djuren. Jo därför att vi var tillsammans!! Vår lilla familj som jag älskar så mycket! Och hade så himla skönt, kul och bra! Vi solade, grillade och spelade strandtennis bla. Sen spelade vi minigolf på kvällen och det gick mycket bättre än några dagar tidigare kan jag meddela. :-) P vann dock med ett poäng. Sen åt pojkarna glass. Den dagen vill jag göra om.


Idag har jag övat på en sång med Stig. Det gick väldigt bra. :-) Över förväntan! Skriver inte vilken sång och till vilket ändamål riktigt än, men de flesta vet nog ändå. Men trots att jag inte trodde jag skulle kunna ta en ren ton idag med min onda hals och min skakande kropp (är matt och lustig) så funkade det!

Jag har kommit in på behandlingspedagogprogrammet (puh) i höst! Jättekul kan man tycka och i viss mån är de ju det. Kul att de uppskattade mig och bedömde mig lämplig, men vad jag frågar mig är om det är mitt kall i livet? Har haft nog med problem kanske, för att utsättas för det i yrkeslivet, dag efter dag, år efter år. Samidigt är det intressant, givande och mina erfarenheter kommer till nytta. Ja vi får se vad Herren säger! Avståndet till skolan som innebär flera timmars åkande om dagen stärker mina tvivel ytterligare...Ja jag har till den 1a juni att fundera på det. Gratis är det ju inte heller! :-) Jo att fundera, men inte att studera!

Nu skall jag se om jag kan pula in några bilder, sen skall jag laga lasagne!



Dont ask me why, just enjoy...:-)