Ja se det snöar!

Då är det rätt gott att sitta här inne under filten! :-) Värsta snöstormen och gubben skulle givetvis åka till stugan i Tenhult. Har man inte problem får man ta och skaffa sig det! ;) Får be Herren att skona honom från eventuella olyckor. Nu efter jag hade gjort mina sysslor tänkte jag: Vad gör jag nu? Jo jag slänger in ett inlägg! Jag bloggar ju som ni vet inte kontenueligt, utan precis när jag känner för det! Sån är jag väl lite öht, inte precis en pusselbit i "Lilla-landet-lagom" pusslet. Min måttstock är då hellre bibeln som jag tror är Guds ord än vad gemene man i svealand "tycker och tänker".

Vår jul och nyår var helt underbara. Trodde jag hade skrivit om det redan, men jag raderade nog det inlägget sen. Julen spenderade vi hemma i lugn och ro med Patriks eminenta julbord, en hel del julklappar till isac och inga till oss själva. En riktigt fridefull jul med fokus på det viktiga. Nyår firade vi i Uppsala på Livets ords nyårsfetival, så den var inte riktigt lika fridefull men nog så underbar!! Grym förkunnelse, lovsång, rock av ett band som heter Bluetree och en fantastisk nyårsvaka med en kille som jonglerade med knivar, eld och diverse andra saker, sen var det massa musik, sprutande eldsaker och bollar som studsade runt bland publiken. Allt avslutades med ett hejdundrande fyrverkeri, utan tvekan det finaste jag sett någonsin och jag tycker absolut det var ett smart drag, dels för att locka dit folk, dels för att de verkligen är värda det med tankte på allt de gör för människor runt om i världen. De har en väldigt utbredd och omgripande mission i världen och gör massa för ungdomar i Uppsala, hur många är beredda att stå och frysa halvt ihjäl hela nätterna utan betalning av er som tänker kritiskt nu? Eller åka till krigsdrabbade länder med stor risk att förlora livet själv? Just det.

Har tagit tag i en del saker i mitt liv som tyngt mig ett tag, jag har alltid varit alldeles för snäll och det utnyttjar tyvärr folk. När man sen sätter ned foten blir det sura miner vill jag lova, men innan jag blir totalt utbränd själv sätter jag alltså en gräns. Kärlek och omtanke är inte att säga ja hela tiden utan även att våga säga nej och säga sanningen om det behövs. Jag vill bara umgås med människor som har ärliga motiv och tycker om mig för den jag är i fortsättningen, vad är det annars för "vänskap"? Om man ljuger och bara tar och tar utan att ge? De som bara hör av sig när de har själviska motiv bakom. Den sortens ytliga "vänskap" är jag sjukt trött på och kan lätt vara utan!

Jag är så oerhört tacksam att jag har åtminståne en människa som jag vet att jag kan lita på till 100%. Det andra får jag lämna i Guds händer. Det känns tryggt! :)

Jag önskar er en härlig dag! Bli nu inte totalt insnöade! ;)
KRAMAR