Hallelåja!

Utsikt från balkomgen


Freedom Beach, vår favorit. Man når den vackra stranden endast med Longtailbåt, ca 20 min från Kata beach.

Då har vi varit i Thailand. Landet alla pratar om. Om man åker dit vill man aldrig åka någon annanstans. Det andas fortfarande status att resa dit, man har det iallafall inte dåligt ställt. Är vi snobbar nu då? Nja, det är ju den där villan, den där nya bilen och några mille på banken som fattas isf. Och ett jobb till mig. ;)

Nog dillat om det. Hur var resan? Jo den var faktiskt så underbar som alla påstår. Innan vi åkte sa vi att detta blir första och sista gången. Kanske mest för att resan faktiskt kostade en fjärdedels årslön, men kanske oxå för den sanslöst långa flygresans skull. Men...nu vill vi redan tillabaka. Alltså inte nu, men om något år kanske. Flygresan var dock ett stort minus. Den var oändligt låååång. Och halva tiden flög vi över krigsdrabbade länder som Kabul, kändes det som. Flygmaten var förvåanande god. Plus. Att de körde med sina vagnar oavbrutet och krossade makens knän: minus. Sonen skötte sig jättebra, trötthet till trots. När det var två timmar kvar till landning fick hans mor en snilleblixt: Lägg dig på golvet! Näää tyckte han, där kan man inte ligga. Två minuter senare låg han där och slumrade gott.

Väl i Thailand möttes vi av de berömda leendena, men oxå av väldigt många säkerhetskontroller. Sen gick vi in i en värmevägg när vi kom ut. Ingen sol tack och lov. Vi fick vänta ganska länge innan transferbussen behagade avgå och sen följde cirka en timmes resa till Kata Beach (Phuket). Våran thailändske "reseledare" bjöd på ett massivt skrattanfall då han på slutet basunerade ut de olika hotellen ca 20 ggr sa han varje hotells namn tex: KATA PAAAAM (kata palm) men sen visade det sig att han sa fel hotell då bad han om ursäkt lika många gånger: VELLY SOLLY VELLY SOLLY!!

Tröttheten var bedövande. Isac hade sovit ca två timmar, jag noll, mannen till och från kanske en halvtimme. Det blev en lugn första kväll där vi spanade in omgivningen. Vi var grymt hungriga och förvirrade ;) Så personalen på restauranten gick lät oss börja med buffén i förväg. Då passade den på. Den nästintill osynliga lilla rackaren var ute efter blod och Isacs ben blev offret. ca 10 myggbett på ett ben som senare svullnade upp blev resultatet. Jag och sonen är allergiska mot mygg, getingar osv, så dagen efter blev det till att knata iväg till apoteket, visa upp bölderna, få en salva-ja och ca två dagar senare var de borta! :) Sonen hittade en kompis och vi hittade hans föräldrar. De umgicks vi med varje kväll och ibland dag.

Vad har vi då gjort i Thailand? Faktiskt mer än vi brukar på utlandssemestrar. Massa äventyr för att vara vi. Visst har vi slappat vid poolen och på stranden, men vi har även snorklat på paradisstränder (åkte longtailbåt dit), varit i djurparken (Phuket zoo), ridit elefant, shoppat på weekendmarket i Phuket town, sett en fantstisk show på Fantasea och fått massa nya intryck! Vi fick även en extradag pga att planet var försenat 13 timmar (!) så tri trang beach och Patong (inkl håkans bar) har vi oxå sett. ;) Isac fyllde ju dessutom 11 år den 13 jan så då vart det firande och en tur med tuktuk till dinopark, häftig ävntyrsgolf. Födelsedagsbarnets val. Allt var så vackert för oss i Thailand(jaja inte allt, men miljön, palmerna, vattnet osv) Så vi behövde inte åka flera timmar med buss och båt för att se det vackra och snorkla med fiskar. Och thailändarna ÄR verkligen så snälla och glada...sen är det kanske mer eller mindre fasad för vissa, som för alla andra människor. En del av dem var genuint godhjärtade. Isac dök med riktiga tuber i poolen och tränade Thaiboxning. Nu vill han börja med det, till min stora fasa


Nu har vi alltså tankat på med sol, ljus och vila, något jag önskar att alla som har möjlighet tog sig tid och råd att få. Vi vintertrötta svenskar behöver det. Kontrasten var slående när man kom hem hit till kylan. De flestas miungipor hängde rejält. Medans de flesta thailändare ler. Och ljuset gör nog sitt där, visst blir svenskar gladare på sommaren? Jag gick och fånlog i affären när vi kom hem. Å andra sidan är jag oftast glad, och ja jag älskar mitt Sverige. Vintern kunde väl vara lite kortare bara? Och inte så hal? Min stackars moster har halkat och brutit foten, hon som går några mil om dagen, gympar, jobbar och håller på. Tufft för henne att sitta still. ;) Hälsade på och muntrade upp henne lite igår.Hennes sambo kalle hade fått åka ambulans för gallstensanfall dagen innan nyår. Hans svärson som är 35 år och två små barn har fått en hjärntumör som inte går att operera bort. Livet är skört, bräckligt, oförutsägbart. Därför ska vi ta vara på det!

Detta måste vara det längsta inlägg jag skrivit sen Gran Canaria. :) Plötsligt hände det. Idag vill jag säga: Ta vara på dagen, ta hand om varandra, strunta i bagateller, stressa inte i onödan-fokusera på det som är viktigt!